Dubbla budskap

Ambivalens och dubbelmoral är det som är svårast att förhålla sig till i sop-och familjelivet. Jag lär barnen sopsortera och skickar dem till återvinningsstationen för att i nästa sekund åka till IKEA, köpa platt-TV och renovera. Larmrapporter om miljöproblem och skolbokskunskaper om medveten konsumtion blandas med reklam för mobiltelefoner och andra prylar, inredningsdetaljer och kläder kopplat till status och identitet.

Som förälder påminner jag mig ofta om att jag gör ett tillräckligt bra jobb. Det tror jag man får göra i sitt avfallsliv också – ett tillräckligt bra jobb. Men självklart ska man sträva efter att göra sitt yttersta och att hela tiden bli bättre. Flytta sig själv upp på sin egna lilla ´avfallstrappa´. Att ändra beteenden är svårt och måste få ta sin tid och man får inte förringa varje liten förbättring man gör – den spelar faktiskt roll i det stora hela. Att bygga ett mer ansvartagande samhälle börjar i familjen.

Ansvaret var lättare för några år sedan när mina stora killar fortfarande tyckte det var spännande med sopbilar och kul att slänga flaskor i ”glasbubblan” för att få höra klirret. Nu är de inne i en förpubertal fas när de säger ”orka” när påminner om att gå iväg med veckans fjärde pappkasse med returpapper. Så precis när de blivit tillräckligt stora att axla ett ännu större ansvar så orkar de inte. (Så jag har börjat muta dem en femma för en påse…. )